STIFF LITTLE FINGERS

Jake Burns sång, gitarr
Ali McMordie bas
Brian Faloon trummor (endast första LP-skivan)
Jim Reilly trummor (LP 2, 3, 4)
Dolphin Taylor trummor (ny, från Tom Robinson band)
Henry Cluney kompgitarr
Gordon Ogilvie texter,drivande kraft


De stela små fingrarna startade redan 1977 i Ulster och fick sitt genombrott i Belfast. Gruppen är en typisk Irländsk grupp med texter som belyser det politiska klimatet och händelserna i landet. Musiken är politisk, snabb och ösig punk. De är också en av de få grupper som lägger ner lite arbete på sina texter och inte bara spyr galla mot uppenbara mål. Släppte en singel på ett eget bolag innan de kom till "Rough Trade", vägen dit var lång eftersom de flesta skivbolag i England ansåg dem alltför politiska.


Inflammable material Rough Trade ROUGH 1 1979
Två debuter i en, både för gruppen och för bolaget. Gruppens debut är något i hästväg, styrka och slagkraftighet från första låten till den sista. Burns spottar ur sig orden med stor övertygelse och alla bolagen som nekade SLF får sig en känga i "Rough Trade". Även kommunalpamparna i Belfast får sina fiskar varma i" Alternetive Ulster". Brännande kritisk rock med bra texter och texthäfte medföljer skivan vilket är ett plus i kanten. Rekommenderas vilt.


Nobody's heroes Chrysalis CHR 1270 1980
Så fick ett av de stora bolagen krypa till korset, de tackade tidigare nej till gruppen och fick nu betala en smärre förmögenhet för att få kontraktera SFL. Plattan är bra men debutens fräckhet lyser med sin frånvaro. Musikaliskt och textmässigt låter de likadant som förr.


Hanx C. CHR 1300 1980
När en grupp saknar nytt material att jobba med så slänger de ut en live-platta för att visa att de fortfarande lever. Oftast är det slöseri med vinyl och "Hanx" höjer sig inte nämnvärt från den övriga modden. Visst är det ösigt, ruffigt och ett sjuhelsikes larm, men framför allt överflödigt.


Go for It C. CHR 1339 1981
Samma frenesi som tidigare men var inte punk något som man spelade för några år sedan? OK, det kan ju tyckas att det är bättre att behålla sin stil än att hoppa på en massa nya trender men trots allt kan man ju ta åt sig något av utveckligen. Dock skall det ju framhållas att i jämförelse med "Cockney Rejects", "Exploited" och annan nutids skräppunk är SLF skyhögt bättre.


Artiklar om:   Stiff Little Fingers

• NME 790217 s. 7-8, 61 "Belfast's ripped back sides" - Paul Morley.
• MM 800329 s. 16 "Heroes for credibility - Harry Doherty.
• NME 800329 s. 6-8, 51 "The susped devices of Stiff Little Fingers" - Gavin Martin, int. med Jake Burns.
• MM 801115 s. 29 "Giving the fingers to New York" - Carol Clerk.