SKIDS

Richard Jobson sång, gitarr
Stuart Adamson gitarr, synt
William Simpson bas, (end. LP 1, 2, 3,)
Thomas Kellichen trummor (end. LP 1)
Chris Jenkins gitarr (end. LP 1)
Dovid Batchelor klaviatur (End. LP 1)
Rusty Egan trummor (end. LP 2, 3)
Mike Baillie trummor, xylofon, sång (end. LP 4)
J. J. Johnson trummor, slagverk (end. LP 5)
Russel Webb bas, synt, sång, slagverk (end. LP 4, 5)
Poul Wishart sax, flöjt, piano, etc (end. LP 5)


Det här skotska punkbandet bildades i Dunfermlin sommaren 1977 av Jobson, Adamson. Till en början så spelade de mer som ett rent punkband, men efter en tid så hittade de en egen stil. De spelar en sorts sofistikerad "Roxy Music"-inspirerad nya vågen med vilken de fått flera hits i England. T.ex "Working for the yankee dollar" och "Circus games".


Scored to dance Virgin V2116 1979
Glamrock på väg tillbaks? En tät, ösig debut som för tankarna till "Mott The Hoople". Musiken är tung och gitarrdominerad i betydligt högre grad än vad deras senere plattor är.


Days in Europe V. V2138 1979
En mycket fin uppföljare som tar vid där debuten slutade. Man har funnit en vinnande formel och med hjälp av Bill Nelson ("Be Bop Deluxe"), gör man en LP fylld av bra låtar. Gruppen blev anklagad för fascism pga sitt pro-tyska omslag, men de dementerade detta i musikpressen.


Days in Europe V. V2138 1979
Samma LP som ovan, men med ett nytt omslag och en låt utbytt. Resten av materialet har blivit ommixat.


The absolute game V. V2174 1980
Deras största försäljningsframgång. Lite lugnare låtar men också lite mer ojämnt material, och även om det finns kanonlåtar så finns det också bottennapp. Med första utgåvan fick man en extra LP med instrumentalmusik, "Strength through Joy" som inte är något vidare bra. Endast för samlare.


Joy V. V2217 1981
En tam platta som nog gjorde många besvikna. Stuart Adamson som var gruppens musikaliska motor har nu hoppet av och medverkar bara på ett spår. Borta är snärtigheten och hitkaraktären på låterna. Syntdominerade "epos", med inslag av skotsk folkmusik och inte ett enda bra spår.


Soloplattor:
Richard Jobson The Ballad of etiquette Cocteau JC 1 1981
Jobson reciterar sina egna poem till piano och flöjt. Det är fridfullt, lugnt och stilla, nästan som att stryka en katt medhårs. Dessvärre är poemen undermåliga. "Coeteau" är ett bolag som ägs av Bill Nelson.

Jobson medverkor också på samlingskassetten "Fools rush in where angels fear to tread" (MARC 141). Inspelat live på Richord Stranges klubb "Camera Futura". Vi har inte lyckats höra den så det blir ingen kommentar.


Obskyriteter:
Ett par av deras singlar finns i första upplagan som dubbelsinglar. Till en av deras singlar fick man en bok och en annan singel hade affischomslag.

"Goodbye civilian" (Virgin VS 373), är en flexisingel som vi inte heller har hört och därför inte kan kommentera.


Artiklar om:   Skids

• MM 790421 s. 13-14 "Theme for war movies and romantic losers" - Harry Doherty.
• NME 790310 s. 27-28 "The day the world turned dalglevish" - Adrian Thrills.
• NME 791201 s. 34-35, 48 "A loser's quest for survival" - Paul Morley, int. med Richard Jobson.
• MM 800816 s. 25 "The Skids' circus game" - Patrick Humphries,
• NME 801101 s. 17-19 "Schizophrenia on Skid row" - Ian Penman.
• MM 801129 s. 23 "The peaks and throughs" - Chris Charlesworth, int. med Richard Jobson.
• NME 810307 s. 30-32 "In praise of learning" - Chris Bohn, int. med Richard Jobson.