THE POPGROUP

Mark Stewart sång
Gareth Sager gitarr
Bruce Smith trummor
Simon Underwood bas
John Waddington gitarr


Namnet är mera till för att luras, för det är inte fråga om någon "popgrupp" precis. Snarare är det totalt kompromisslös avantgardrock, med politiska texter. "She is beyond good and evil" är en mycket bra singel med gruppen som också kan vara en bra inkörsport till deras annorlunda musik.


The Popgroup Radar records RAD 20 1979
Kompromisslös musik, tung och mycket medvetet suggestionsladdad känsla finns det här på debuten. Världen vånda har omformats till musik av gruppen som inte skyr några medel för att bli hörda. Musiken ger anledning till eftertanke och kräver att man lyssnar till det som händer i musiken. Mörk, politisk musik av medvetna musiker som lagt ner hela sitt ursinne i en hård ljudvägg.


For how much longer do we tolerate massmurder? Rough Trade/Y-records R4/Y2 1979
Uppföljaren är lika mörk och kompromisslös, men nu finns det en tung rytm i musiken. En typ av svart disco som skriker ut orättvisorna i världen. Mothårsmusik som i vissa fall ger dig en spark rätt in i samvetet. Med skivan följer stora posters, som visar collage, artiklar och mindre texter om tredje världens lidande kontra vårt överflöd.


We are time R.T. ROUGH 12/Y 5 l980
Något mera lättillgängligt men fortfarande lika anklagande, lika medvetet och lika fast i viljan att påminna oss om att vi minsann har det bra medan andra får lida. Popgroup tar till alla medel för att få oss att se orättvisorna. En låt på den här platta har som text den rapport som Amnesty lämnade fram om tortyren av IRA-fångar. Ingen trevlig lyssning men viktig, Popgroup vill inte att vi skall glömma. De är vårt musikaliska samvete.

Deras singlar är många och bättre så till vida att det är lättare att lyssna på dem. En hel LP-sida kan vara i tyngsta laget att lyssna igenom. Förutom den redan nämnda "She is beyond. ..", är "We're all prostitutes" en annan av deras "hits". Så om man inte är rädd att upptäcka en annan verklighet, veta att det finns problem utanför dörren och om man vågar lyssna på annorlunda musik, är Popgroup värda många lyssningar.


Soloplattor:
Pigbag Dr Heckle and Mr Jive Y-records Y 17 1982
Bassisten i Popgroup tog avstånd från allt han hade gjort tidigare och hjälpte till att bilda Pigbag. Musiken är jazzfunk med mycket rytmer i en vit personlig variant. Den byggs upp med hjälp av blåsinstrument och rytmer. Nu är det inte längre fråga om nya vågen och plattan visar tydligt hur gränserna har suddats ut.


Medverkande:
Simon Underwood bas, cello, violin (från Popgroup)
Chip Carpenter trummor
James Johnstone gitarr, altsax
Ollie Moore tenorsax, smoza
Chris Lee trumpet, alagverk
Roger Freeman klaviatur, slagverk, piano

Playgroup ("Popgroup" & "Rip, Rig and Panic") Epic sound battle vol. 1 Cherry red record 1982
Instrumental jazz-funk-reggae-dub som är lika svårsmält som beskrivningen verkar.


Obskyriteter:
En av deras singlar har gruppen "Slits" på baksidan.


Artiklar om:   The Popgroup

• MM 780218 s. 8 "And now for something completely different : pop" - Simon Kinnersley.
• NME 780930s. 7-8 "The Popgroup" - Paul Rambali.
• NME 790324 s. 17-18 "First steps in the primal skank" - Richard Williams, stor artikel om hur musiken lät - 79.
• NME 790630 s. 24-27 "Idealists in distress" - Max Bell, stor artikel.