MOTÖRHEAD

Lemmy gitarr, sång
Fast Eddie Clarke gitarr, sång
Philthy Animal Taylor trummor


De tuffaste av de tuffa, ett hårdrockband som ger allt i sina låtar. Mest kända för sin singel "Ace of spades".


Motörhead Chiswick WIK 2 1977
Inte så forcerad som de övriga platterna som de givit ut, vilket i och för sig inte säger så mycket då det är fråga om marginella skillnader i jämförelse med vad andra grupper presterar. Motörhead spelar samma typ av musik på alla plattorna, de går ut så hårt de någonsin kan och sedan ökar de tempot. För att vara ett hårdrockband så är debuten bra, även om den är sopigt producerad av Speedy Keen. Återutgivningen är i röd vinyl.


Overkill Bronze BRON 515 1979
Samma tempo här som på kommande plattor högt alltså. Detta blev deras första lilla genombrott vilket säkert beror på deras nye producent Jimmy Miller som tidigare producerat "Rolling Stones". Tycker man om denna typ av musik är plattan mycket bra.


Bomber B. BRON 523 1979
Formen är fortfarande densamma och enda skillnaden mellan denna och de andra är att denna är pressad i blå vinyl. Om man skall vara petig så verkar det vara lite mer skåpmat, men det spelar inte så stor roll.


On parole: Rock film United Artist LBR 1004 1979
Tidiga inspelningar, gamla singlar och ett hopskrap som inte ger något om man inte samlar på Motörhead. Skivbolaget rider på deras popularitet.


Ace of spades B. BRON 531 1980
Detta är den slutgiltiga rockplattan. Med denna får de också sitt stora genombrott, något som de är väl värda eftersom plattan är mycket bra ur hårdrocksynpunkt. Här finns också den kända låten "Ace of spades" med. Detta kan vi rekommendera till alla som vill låta högtalarna smaka på lite arbete, öronen lite larm och rummet fyllas av den tuffaste musiken som finns just nu. Själva kallar de inte musiken för hårdrock utan föredrar benämningen "Motörheadmusik".


No sleep till Hammersmith B. BRON 535 1981
Denna platta gick direkt upp på förstaplatsen på englandalistan, vilket ju tyder på stor popularitet. Inget nytt material presenteras på denna live-LP, som man mera kan räkna som en best-of-platta. Men tempot är högre, vilket man inte trodde var möjligt när man lyssnade på originalinspelningarna.


Ironfist Bronze BRON 539 1982
Ett fall framåt för de hårdapelande motorhuvudena.


Obskyriteter:
"The train kept a-rolling" finns utgiven som flexisingel, på Flexipop 007.
Två bildsinglar har givits ut, en med låtar från livespelningen på "Hammersmith", med en låt på baksidan som är tidigare outgiven. Den andra bildsingeln är debutsingeln i återutgivning.

12-tumsversionen av "Ace of spades" gavs också ut som julskiva med de tre tuffingarna klädda som tomtar på omslaget.

En l0-tums EP (finna även på 7-tum), S:t Valentines day massacre" (BROX 116 och BRO 116) innehåller tre låtar där de spelar tillsammans med "Girlschool". På A-sidan spelar båda grupperna tillsammans en låt och på B-sidan spelar de varandras låtar.


Artiklar om:   Motörhead

• NME 770709 s. 14-15 "Lemmy tell ya somethin' " - Roy Carr.
• NME 790217 "Another side of the overkill" - Mike Davies undersöker om Motörhead är nya vågen eller inte.
• NME 790224 s. 27 "Sat'day night and just got paid" - John Hamblett.
• NME 790825 s. 18-21 "Oh Lemmy, is it true you were a hippie?" - Chris Salewicz, lite historik int.
• MM 801129 s. 8-9 "The ace of hearts..." - Steve Gett, int. med Lemmy.
• NME 810606s, 28-29, 57 "Scumbags over USA" - Mick Farron, om Motörheads syn på USA, bra artikel.