MINK DE VILLE

Willy De Ville sång, gitarr
Louie "Uptown" Erlanger gitarr
Manfred Jones trummor
Ruben Siguenza saxofon
Rich Colbert klaviatur
Bobby Leonards klaviatur (ersatte Colbert)


Willy De Ville kommer från New York City. Stack till San Fransisco 1972 och bildade en grupp. De spelade på gay-barer och liknande ställen i början. Återvände till New York och där plockade de upp Erlanger gitarristen, (som tidigare spelat med "Stingrays"). De spelade på CBGB's under -76. Till slut kom de med på samlingaplattan "Live at CBGB's" med tre låtar. På grund av det fick de ett väldigt bra kontrakt med "Capitol records". Efter CBGB's-plattan lämnade Rich Colbert gruppen och ersattes av Leonards. De har liksom Springsteen och andra New York-band, rötterna i 50-talets R&B, do-whop och ursprunglig rock'n'roll.


Mink de Ville Capitol ST-11631 1977
"Cabretta", är ett annat namn på denna LP, det står angivet på baksidan av omslaget. På den här plattan får han hjälp av "The Immortals" och resultatet är mycket bra. Musiken speglar hans uppväxt i Brooklyn/Manhattan och man kan mycket lätt dra paralleller till Lou Reed, Bruce Springsteen och andra street-music artister. En omväxlande och bra LP som förtjänar ett bättre öde än glömska.


Return to magenta C. SW 11780 1978
Samma typ av musik som på debuten, men inte lika stark. Men den håller måttet och tycker man om den första skivan så tycker man också om den här.


Le chat bleu C. ST 11955 1979
Kom först ut enbart i England, men släpptes sedan även i USA. Då var en låt "Turn you every way but lose", insatt i stället för "Mazurka". Vilket knappt var någon förbättring. Som helhet är den här LPn bättre än de andra han har givit ut, den är mer levande och har en bättre blandning av låtar. Han kompas här också av Elvis Presleys gamla kompgrupp, vilket säkert spelar stor roll för kvalitetshöjningen.


Coup de grace Atlantic SD 19311 1981
Nu har han gått över till ett annat bolag, då han ansåg att "Capitol" inte gav honom den hjälp han behövde. Den här plattan blev ett andra genombrott i Europa, i USA är han fortfarande ganska okänd. Oeh här plattan står honom själv närmast men är inte så kraftfull som de tidigare. Men det är ju en smaksak vad man föredrar.


Artiklar om:  Mink De Ville

• NME 770813 s. 7-8 "Just another tough'n'tender streetpoet outta New York" - Miles, stor intervju.
• MM 780624 s. 17 "Wet Willy" - Ian Birch.
• NME 780629 s. 21-22 "Tell them Willy Boy's here" - Nick Kent, int. med Willy De Ville.
• NME 791117 s. 15 "SACKED" - Mick Farren, om gruppens problem med bolag.
• NME 811031 s. 23 "A son-of-a-bitch interview with Willy De Ville" - Richard Cook.