THE JAM

Paul Weller gitarr, sång
Bruce Foxton bas, sång
Rick Buckler trummor


Sista hälften av 1976 började Jam spela i London, innan dess hade de nästan helt och hållet uppträtt i Surrey där de är uppväxta. I början av 1977 började stora skivbolag att intressera sig för Jam. EMI var väldigt måna om att få dem, men när de kontrakterat "Sex Pistols", tappade de intresset och lämnade fältet fritt för Polydor, som redan erbjudit gruppen studiotid. Resultatet av detta blev en singel som kom i april -77, "In the city", som gick upp på Top50. Detta gjorde att gruppen var ett av de första nya vågen-band som uppträdde på TVs Top of the Pops.

Deras första album som också hette "In the city", släpptes i maj -77 och rusade upp på listorna ungefär tio dagar efter att det hade släppts. Just då var Jam "main support act" på "Clash" första turné. De båda banden kom inte överrens och Jam drog sig ur turnén efter lite bråk om utrustning. Strax efter det gjorde Jam sin egen turné, trots det hårda läget för punkkonserter. Folk var rädda för punken och de fick svårt att spela, giggar blev inställda och liknande saker inträffade. Men Jam gjorde en del förändringar i planerna och till slut så spelade de faktiskt runt om i Storbritannien under sommaren -77. Det som skilde Jam från de flesta andra brittiska nya vågen-band var att de var väldigt duktiga musiker, (och är fortfarande), vilket ledde till att punkpressen klagade över att "grupperna tar för lång tid att stämma sina instrument". Men Bruce Foxton förklarar "We want to play as near perfectly as possible, even if the audience probably wouldn't notice". De var heller inte så måna om sin punktillhörighet och Weller brände en kopia av fanzinet "Sniffin Clue" på scenen på the Marguee Club, efter det att "Sniffin Glue" hade beskrivit Jam som "laid-back"! Det sägs att Jam påminner väldigt mycket om "Who", under deras uppåtgående dagar 1964 och de ser likadana ut också. De är alltså klädda som mods. De har svarta mohairkostymer, vita skjortor och slipsar och fräcka skor. I början spelade de också väldigt mycket tidiga "Who"-låtar.


In the city Polydor 2383447 1977
De tre killarna i Jam, kan verkligen snickra ihop bra poplåtar. Det sägs att bandet, och speciellt då Paul Weller, är mycket "Who"-inspirerat, men det märks inte så mycket i låtarna på denna plattan. En bra snärtig debut som lovar mycket.


This is the modern world P. 2383475 1977
Trots en utveckling åt det mer punkiga hållet är den här plattan inte så stark som debuten. De har ett bra material att arbeta med men något saknas.


All mod cons P. Deluxe Pold 5008 1978
Här har Jam lagt ner mer energi på melodierna och det märks också. Mycket bra låtar som spelas med känsla för materialet. Deras fina melodisnickeri och poppiga snärtighet finns kvar sedan förut.


Setting songs P. Pold 5028 1979
Jam varierar sin musik för varje LP som de ger ut, här finns mjukare melodier och en stor portion pop i musiken. Man kommer att tänka på en modern version av "Kinks" när man hör på den här plattan. Omväxlande nyanserad LP.


Sound affects P. Pold 5035 1980
Den här plattan är inte lika lättillgänglig som deras tidigare. Det innebär inte att den på något vis är dålig utan bara att den kräver lite mer tid innan man kommer in i musiken. Som vanligt är grunden nya vågen-rock av bra kvalitet. Den gedigna Jam-känslan finns kvar.


The gift P. Pold 55 1982
Med hjälp av två blåsare har de gjort en LP, som är mera rakt på sak. Stötig popmusik, med mycket soulinfluenser. Ett bra spår som finns med här är singeln "A town called malice". Weller visar här att han är en av 80-talets bästa låtskrivare. Originalutgåvan kommer i en papperspåse som är randig i lila och vitt. Bra texter, bra musik och ännu en gång en LP som vi kan rekommendera.


Artiklar om:   The Jam

• NME 770507 s. 28-29 "All change and back to 1964" - Steve Clarke.
  
• NME 780401 s. 29-31,61 "The world at one - uh - two - uh - three - uh - four!" Phil McNaill.
  
• NME 790120 "A mod of twanty" - Harry Doherty.
  
• NME 790317 s. 20-21 "Die's ist dar modernische Welt" - Danny Baker.
  
• MM 790428 s. 24-25 "Invation of the rift-snatchers" - Ian Birch, om USA turnén.
  
• NME 791103 "The revolution will start when Paul Weller has supped his pint" - Paul Morley, int. med Paul Weller.
  
• MM 791201 s. 19-20 "The Jam" - Paulo Hewitt.
  
• NME 800119 s. 21 "Down in the Polling Station at midnight" - Adrian Thrills, om att Jam blev valda till årets bästa grupp -79.
  
• NME 800322 s. 32-33 "So tell me boys, just where do you want to get to in this wonderful country of ours?" - Richard Grabel, int. från USA turné.
  
• NME 800823 "Midnight sons on route '66" - Paul Du Noyer.
  
• MM 801011 s. 31-34,58 "The Jam" Paulo Howitt, fyrsidig special. Paul Waller möter Pete Townshend.
  
• Schlager 1980:4 s. 6-7 "Europarock med the Jam" - Chris Salewicz.
  
• NME 810905 s. 4 "Jamming with Pretty Green" - Paul Morley, int. med Paul Weller.
  
• NME 811212 s. 14-15 "Down in the fallout shelter at midnight" - Paul Du Noyer, int. med Paul Weller och Wakeling, från "The Beat", angående deras medverkan på LPn "Live in the European theater", som är en samlingsLP mot kärnvapen.
  
• Larm nr 7 s. 40 "The Jam" - Dennis Nelinder, intervju gjord i Malmö.