Här kommer lite bilder från rivningen som ju på ett vis är lite tragisk. Det var många som stannade och tittade en del var gamla arbetare som såg sin arbetsplats gå i graven. Även om ting kanske inte har känslor så kan man ha känslor för dom en rivning är som en dödsdom och det som en gång gav mat på bordet och hyran betald försvinner. Det kan inte hjälpas att man lever sig in i situationen. Min far fotograferade och jag hejade på honom med hopp om att det skulle bli några bra bilder och alla blev mycket bättre än vad jag trott så det var ju kul. Han gick in i rivningshuset och tog bilder inifrån under rivningens gång och han var uppe i tornet också vilket förmodligen var förenat med livsfara. Här är hans bilder.

Den gamla pressmaskinen står kvar och faller med huset. Troligen var den för dålig för att tas bort och återanvändas annars tror jag att det mesta var urplockat innan grävmaskinerna satte igång. Nu kör vi lite interiörbilder från rivningen. Min fars färglabb hamnade på bild en del gånger och jag vill ha med dom här.

Jag kan se min far snacka sig in i området bakom stängslet och gå in i huset och fotografera. Han kunde ju alla skrymslen utan och innan och tyckte säkerligen att det var intressant att tita men kanske också lite vemodigt. Nu var han ju pensionär sedan en tid tillbaka så det var ju egentligen ingen förlust men andra kände det säkert så. Till och med jag kan känna att det var lite sorgligt trots att jag bara var där en sommar och lite extra under åren därefter.