Jag arbetade i mitten av 60-talet på Grönvalls och fick jobb där på grund av min far som arbetade där och som var en betrodd man tydligen det fanns inte så många jobb att få där vid det tillfället och jag fick ett bra jobb omedelbart. Hårt, men bra. Så hårt att jag somnade på golvet i källaren när jag kom hem från Grönvalls jag bara la mig ner och somnade på en matta där. Man var helt slut efter en dag på golvet med läderproduktion. Platsen var stollmaskinen och det var en stor tung maskin som hamrade på skinnet med hundratals små hammare för att göra det mjukt vill jag minnas men jag kan ha fel. Överhuvudtaget kan jag ha mycket fel och jag ber er att rätta mig då - detta är bara personliga minnen och inte fakta. I vilket fall som helst så stoppade en garvad gammal arbetare in skinnen i ena ändan av maskinen och jag plockade ut dom i andra ändan. Det tog inte så lång tid för mig att lära mig hur man skulle ta skinnet och sedan med en elegant rörelse svänga över det på en vagn som jag hade bakom mig. Svårast var "sportläder" det var då tjocka halvor av skinn som vägde en del och som var hårda som stål. Mina knogar försvann snabbt och jag ersatte min stackars studenthud på fingrarna med plåster som sakta gnagdes bort men jobbade på gjorde jag om inte annat så var det ju ett namn som jag hade som förpliktigade. Min far och hans far hade varit där och jobbat i många år och var relativt välkända på fabriken. Jag kunde ju inte svärta ner deras namn med att misslyckas totalt.

Detta var min syn varje morgon klockan sex, knappast något upplyftande men så var det och jag var så trött att jag knappast minns hur det var att komma dit. Först bytte man om till andra kläder för det luktade en hel del på fabriken och det ville man ju inte ha hem. Nu stank man en hel del i alla fall men det var mer en arom än illaluktande. Man stämplade in och som ni ser på bilden ovan så är det ingen som arbetar denna dagen för det är en söndag som jag tar alla bilderna.

Ovanstående bilder är gamla som ni ser och det var innan min tid på Grönvalls. Jag har skannat in dessa 13x18 negativ och delförstorat dom lite grann för att se detaljerna. Bilden verkar tagen vid det som senare skulle bli färgavdelningen och vilka som finns med på bilden och kommande bilder vet jag inte. Är det någon som vet så skriv så lägger jag in namnen. Tiden för fotograferandet är också svårt att säga men jag skulle tro av negativen att döma att det är fyrtiotalet men jag är osäker.

Detta är en och samma bild fast den till höger är delförstorad och man kan ana att det finns en detalj i mitten av helhetsbilden som ser ut som bilden till höger. Ni förstår kanske att detta är inte en digitalkamera som tagit bilden.... Som sagt vilka som är med på bilden vet jag inte och det vore ju roligt att kunna skriva ner det också. Nu är min far död sedan något år tillbaka annars så hade han nog kunnat det. Jag skulle anta att kamratskapet var så starkt på den tiden att man kände alla där vid namn.

Dom här tunnorna hade man för att garva skinnet. Tror jag i alla fall för man la in skinnet där när det kom in i fabriken och så körde man det tillsammans med kemi - chrom av något slag - några timmar eller var det dygn? Jag får återkomma om detta. Nu återkommer jag... Jo det var chrom och svavelsyra som användes och skinnen var i tunnorna i 24 timmar. Det fanns tydligen sex tunnor som körde på detta viset och tvärsöver golvet fanns det andra tunnor som körde en annan process där man tog bort håren på hudarna. Dom innehöll skinn och kemi som vägde ca 6 ton per tunna. Färgen på skinnet är grönblått efter det att det kommit ut ur tunnorna och sen torkas det och skickas till färgningen men det är en annan sida.

Bilden överst till vänster är originalbilden och sedan är det tre delförstoringar. Jag ville visa lite grann av dom som jobbade med skinn på den tiden. Ingen är känd av mig förutom kanske mannen med skinnförklädet överst till höger som jag tror heter Gullberg och han var vår granne när jag var liten. Men som sagt jag är inte säker alls. I karen hängde skinnen och det var av någon anledning, vilken vet jag inte men får jag reda på det skall jag återkomma. Det är lite svårt att redogöra för produktionen när man bara är fotograf...

Här är det lite mera moderna bilder från mitten av sextiotalet som jag själv har tagit. Då var jag lite mera ovetande om att fabriken skulle läggas ner så jag la inte så mycket krut på att dokumentera det hela på ett bra sätt. Fotona togs bara för att Jaakko jobbade där och han var min morbror. Det är mannen som slänger upp skinnet överst till vänster av de fem bilderna. Sedan återvände jag i slutet av sjuttiotalet och tog en del nya bilder i färg och då hade jag mer som målsättning att ta bilder som ingen annan hade tagit där innan. Och jag fick en massa bilder som jag tycker är bra men det visar verkligen inte hur det gick till att arbeta på fabriken. Här kommer det i alla fall en del av dom från Garveriet.