BLONDIE

Debbie Harry sång
Chris Stein gitarr
Jimmy Destri klaviatur, sång (James Mollica)
Clement Burke trummor
Nigel Harrison bas (kom med på tredje Lpn)
Frank Infante gitarr (kom med på tredje LPn)
Gary Valentine bas (på första LPn)


Turerna som togs innan den har gruppen fick sitt slut giltiga utseende är många och krångliga, men har kommer ett litet tappert försök att reda ut lite trassel. Från början fanns det tre tjejer i Blondie (alla blonda förstås), Debbie, Jackie och Julie. De höll ihop och ett tag spelade Ivan Kraal (senare med Patti Smith Group), keyboards med dem. Den här tre-damers sättningen bröts upp när deras trummis bröt samman, och han ersattes av Element Burke. När han bara varit med på två spelningar, lämnade den dåvarande basisten, Fred Smith gruppen och gick till Tom Verlaine i" Television", och på det har stadiet var det bara den nyanlände Burkes entusiasm som höll ihop gruppen. Han tog kontakt med en gammal kompis, Gary Valentine, som började i gruppen och Jimmy Destri blev också övertalad att komma med.

Innan Debbie Harry började i Blondie hade hon pysslat med lite av varje. När hon var sexton år var hon med i något slags folkrockband som hette "Wind in the Willows" och de gjorde faktiskt en skiva. När de slutade spela flyttade Debbie in till New York City och arbetade som servitris på Max's Kansas City, på den tiden då Velvet Underground ofta hade spelningar där. Hon flyttade vidare till Los Angeles men återvände till New York och jobbade som bunnie på en Playboyklubb. 1972, när hon började lyssna på "New York Dolls", upptäckte hon musik igen och hon hängde med dem runt på deras olika spelningar. Hon gick med i en flicktrio som kallades "Pure Garbage", eller snarare, hon gick aldrig med, men när "Pure Garbage" upplöstes så bildades en ny flicktrio, bestående av Debbie Harry och den återstående delen av "Pure Garbage", som kallade sig "Elda och Rosie Rosa". De kallade sig för "The Stilettos" och de höll på att spela i två år sedan kom de inte överens längre. Då tog Debble bakgrundsmusikerna till "Stilettos" och startade Blondie. Fick tag i två nya flickor, Jackie och Julie och sprätte loss igen.

När Debbie slutligen blivit ensam flicka, fick Blondie så mycket uppmärksamhet i alla media att de åkte iväg på en europaturné bara några månader efter att deras första album var släppt. Men då hade de också fått hjälp av David Bowie som ordnade så att de kom igång ordentligt.

Efter debut LP:n tog skivbolaget Chrysalis hand om gruppen. De ändrade Debbies image och bytte ut Gary Valentine. Deras andra LP var inte så lyckad, men "Parallel Lines", LP nr tre, är desto bättre, men sedan dess har det bara gått utför. Som kuriosa kan vi berätta att singelhiten "X-offender" som finns med på första LPn från början hette "Sex-offender", men de var tvugna att ändra på titeln.


Blondie Privat stock PS 2023 (även utgiven på Chrysalis) 1976
En mycket bra debut som innehåller verkliga pärlor som t.ex. "X -offender" och "In the flesh". En blandning av Rock och pop som håller högsta kvalitet.


Plastic letter Chrysalis CHR 1166 -1977
Uppföljaren som inte blev lika bra som debuten men som trots detta ändå innehåller flera bra låtar. "Denis" kom snabbt på singel och är en av de bättre spåren på denna något ojämna platta.


Parallel lines E. CHR 1192 1978
En rad mycket starka inspelningar som tillsammans bildar en enhet som gör denna plattan till en av de bättre Blondie har gjort. Kan mycket väl rekommenderas. Finns även som bildakiva.


Eat to the beat C. CHE 1225 1979
Förändringar måste komma för att inte alla deras LP skall låta lika. Men tyvärr så saknar denna uppfäljare snärtigheten och snabbheten som deras tre tidigare LP-skivor hade. Detta är mer en slags mainstream-musik, utslätad och tråkig för de som gillade vad Blondie gjort tidigare på vinyl.


Autoamerican C. CHE 1290 1980
Ytterligare mainstream-musik men alldeles för mycket influerad av discomusiken. Men det finns ljusa stunder och fler blir de om man vill dansa till plattan. "Rapture" är en mycket bra låt men om man bara vill ha den så finns den i 12-tums singel med förlängd discomixning (E. CHS 12 2485).


Soloplattor:
Debble Harry Kookoo E. CHR 1347 1981
Ett försök av Debbie Harry att bli soloartist, men tyvärr inte så lyckat som man skulle önska. Den är alldeles för amerikansk, i negativ betydelse, och alldeles för överproducerad. På intet vis är den så omskakande som omslaget framställer (D.H:s huvud är genomborrat av tjocka nålar, målat av "Alienmonstrets" skapare H. R. Giger).

Jimmy Destri Heart on a wall C. CHR 1368 1981
Tillsammans med Element Burke från bandet, låter det mycket mera Blondie över denna musik än vad Debbie kunde prestera, men det låter desto mera utvecklat och helhetsintrycket är gott.


Bootlegs:
Headlines Lunar tones records.
Live på Paradise Ballroom i Boston, USA (781204). Det låter mycket bra även om ljudkvaliteten skulle kunna vara bättre. 15 av deras största hits levererade i rasande tempo, men med viss finess.


Obskyriteter:
"Sunday girl" finns på singel och har som baksida samma låt, men sjungen på franska.
Tidskriften "Pop" i Tyskland har givit ut en flexisingel med Blondie. Det är en intervju som gjordes i Tyskland om deras musik och liv.


Artiklar om:   Blondie

• MM 770528 s. 46 "Live in Glasgow"
• MM 780304 s. 10 "Blondie on Blondie" - Harry Doherty, int. med Debbie Harry och Chris Stein.
• NME 780902 s. 7-8,38 "Blondie and the beast" - Paul Morley, int. om gruppen.
• MM 780909 s. 8-9 "From Blondie with love" - Harry Doherty, om deras musik.
• NME 790505 s. 33 "Debbie plucks her legs" - Nick Tosches.
• NME 790929 s. 36-39 "Skinny ties over America - Blondies battle for US Survival" - Roy Carr.
• MM 791222 s. 24-26 "Your instrument is your body" - Davitt Sigerson, int. med Debbie Harry och Chris Stein
• MM 801111 s. 13,45 "Bringing Camelot to sunset" - Adam Sweeting.
• Schlager 1981:25 s. 17-20 "Inte en Chic, inte en Blondie" - Chris Salewicz, int. med Debbie Harry och Chris Stein.